Johanna Johansson

Natten till idag sovde jag över hos älsklings Néa så väckte hon mig så sött i morse vid 10, så gulligt ^^
Så frågade hon om jag kunde tänka mig att följa med till stan och det ville jag självklart speciellt när man skulle få en choklad doppad munk som tack så eftersom jag är så fet så följde jag givetvis med.
När vi väl köpt alla klappar begav vi oss hemmåt och gick hem till mig där vi slog in alla klapparna och tog oss ett "varmt" bad i min jacuzzi.
Dessvärre verkade de vara nå skumt med våra ledningar så vattnet var knappt varmt vilket var ett stort -
Mitt i allt ringer Néas mamma och säger att dom klär granen om 5 min så hon kastar på sig kläderna och springer upp, så var de myset över ^^
Hahahah, men det gjorde inget för jag var hungrig >.<

Resten av kvällen spenderades hos bästis (Tony) vi drack glögg och myste med hans familj framför en Peter Jöback konsert och jag kände julkänslan börja krypa fram, sakta men säkert kom den.
Vid halv 10 gick jag så jag skulle hinna med bussen för Tony hållde på somna så jag tyckte det var dags att bege sig hemmåt.
När jag kommer in genom dörren ser jag att mamma och pappa slagit in mina julklappar som ligger under granen och då kommer den ultimata julkänslan!
Jag ser framför mig hur jag imorgon sliter upp paketen och ser min rosa digitialkamera, haha ja jag vet att jag kommer få den xD
Jag kan nog inte säga nån gång när jag inte fått det jag önskat mig eller ah det beror väl på hur mycket jag har önskat för.
Och nu sitter jag här och berättar om min dag.

Hade det inte varit för julen hade jag varit helt nerbruten nu, allt har bara blivit skit.
Jag var verkligen lycklig, den jag hade börjat glömma kom tillbaka och sa att han gillade mig vad mer kunde man önska ?
Han ville ha mig igen, gudars vad lycklig jag blev och jag har varit lycklig sedan dess.
Det var på höstlovet men självklart ska lyckan inte vara långvarig....
Nu vet jag inte var vi står över ett litet gräl gick allt så snett och det är nog mitt fel.
Jag var självklart tvungen att häva ur mig en massa dumheter, varför varför är jag så dum?
Men å andra sidan var jag tvungen att säga de jag sa, men jag trodde han skulle svara att han skulle försöka han också att jag inte bara skulle behöva fixa allt för att vi ska kunna träffas.
Jag räknade inte med att inte få ett svar, sen när jag skriver att jag antar att han bestämt sig för att lämna mig inte ens då kan han svara.
Liksom om han så gärna vill att de ska vara slut kan man väl ändå svara och säga de, eller?
De som är mest skitigt är att du lovade mig att de var på riktigt, du tyckte om mig på riktigt.
Du ville ha mig, jag var inte något andra hands alternativ!
Nu vet jag inte vad jag ska tro om jag ska tro att du inte vet vad du ska säga, om du inte har täckning, om du inte har batterier eller om de inte ens kommit fram.
Jag vill inte ge upp, jag vill inte tro att du skulle göra så här mot mig igen, jag vill tro att du är bättre än så.
Men jag antar att du antingen struntar i mig och inte kan vara man och säga de eller så är det något som gjort att du inte bara sett mina sms.
Jag hoppas att du är bättre än såhär, jag gav dig mitt hjärta igen fast jag visste att de är riskabelt men jag gav dig det och jag vill verkligen inte tro att du gör såhär mot mig.
Inte igen, jag orkar inte det.