breakdown

Helgen på Oaxen var urmysig trots regnet.
Vi har badat, fiskat, myst framför tvn, lagat mat och haft det superbra!

Förutom min stora ihopbrytning var allt bra men som alltid fanns världens bästa pojkvän där för att stötta och torka tårarna.
Jag har alltid kännt mig hemma i vårat hus och har föredragit att vara hemma istället för borta, man kunde nästan tro att jag hellre var själv hemma än borta hos någon kompis. Och det stämmer jag var hellre hemma och var själv än gick iväg någonstans.
NU, ja nu är det helt annorlunda. Jag bröt ihop för att jag inte ville hem, jag. Den som alltid ville vara hemma vill inte det längre.Jag orkar inte vara hemma, det är för jobbigt. Man hör bara bråk eller så känner man den spända stämningen i huset. Det är inget hem längre. Jag vill inte vara här, jag vill fly och springa min väg så långt bort som möjligt.
Och alla håller väl ändå med om att så ska det inte kännas, eller?

Men kanske, ja kanske blev jag lite uppladdad trottsalt.

Kommentarer
Linnéa säger:

Snart är skiten över, det är ju bara lagom listigt att vi båda hamnat i samma skit samtidigt.

Menmen, det här klarar vi. Definitivt <3

2008-08-04 | 00:00:10
Bloggadress: http://sympatiskt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback