Sällskap funnet

Älskling är påväg hit nu. Tackoch lov för det!
Jag ska möta honom vid bussen om kanske 40 minuter eller något, så dags att torka tårarna.

Det tragiska är att när jag gick upp för att äta kakan så hade jag fortfarande tårar kvar men jag torkade dem så gott det gick. Självklart såg ju mamma att jag hade gråtit och frågade varför. Men min mamma och jag är väl inte de närmsta, tyvärr. Så jag ljög, jag sa att jag såg en sorglig sak på you tube och hon gick på det.

För er som vill veta så var morotskakan god, lite för sur glasyr pga creme fraiche som man skulle ha i enligt receptet. Men en liten sur klick kan väl inte försämra något? Förutom att min mage verkligen inte vill ha den. Nåja, godiset verkar i alla fall gå ner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback