Johanna Johansson

Har slagit mig över hur mycket som vissa saker påverkar folk även mig själv, alla verkar ha sina problem som egentligen är så mycket större än man visar. Egentligen finns det nån som inte har problem den mår dåligt av ?

Exempelvis jag vet inte hur mycket de är man hör eller ser om folk som har det jobbigt med vänskap, men de är en hel del när de väl kommer fram. Man kan ofta vara inne på typ playahead och läsa om 1000 tals som skriver om hur mycket den saknar en kompis och att man vill att allt ska bli som förr, eller att man är ledsen över att man inte är kompisar längre eller för att man inte kan kalla den bästa vän mer. Eller för att en vän/vänner har lämnat en så mår man skit.
Jag förstår verkligen hur pissit det måste kännas för jag har själv varit med om det och det gör fortfarande ont.
Men ändå, det hade kunnat vara värre och om man har glidit ifrån varandra får man väl kämpa för att få tillbaka det man hade så man kan kalla varandra bästisar eller nåt sånt.

Sen finns det dom som saknar sin fd flickvän, fd pojkvän.
Här förstår jag faktiskt dom som är helt nere för om man är jätte kär å allt och sen tar det slut, jag fattar även det hur det känns för jag har själv varit med om det.
Det är as jobbigt det vet jag mycket väl, jag grät i floder kan jag avslöja.
Jag minns hur jag trodde världen gick under, jag visste inte vad jag skulle göra så jag grät.
Vi hade varit ihop förut men det var aldrig seriöst vi var fan små då typ, nu var det på riktigt för mig.
Jag var kär, riktigt jävla kär var jag i honom, han krossade mitt hjärta.
Men jag gick vidare, visst jag kan forftarande tänka tillbaka när jag känner mig ensam på hur det var att ha honom, hur otroligt bra man mådde men allt har ett slut så är det bara.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna prata med honom igen för allt som hänt var så mycket, men jag hade helt fel om det, han är en av mina bästa vänner och han är en av dem som jag aldrig någonsin tänker släppa taget om!
Men man måste gå vidare, det går inte att gå runt och tänka och längta efter den och tro att den kommer tillbaka.
Ibland kanske man försöker igen men jag kan lova att det blir bara sturligare, allt blir bara mer komplicerat.
Du kanske gör något du kommer ångra, vad vet jag, men jag tycker bara det är så synd att man ska vara helt nere pga av en annan människa.
Dessutom man är bara tonåringar, jag kanske låter dum men hur stor är chansen att man kommer att gifta sig ?
Vad är det för idé att ens tänka så, man är så ung, ofta man kommer att gifta sig och om man gör det så är det inte särskilt troligt att det håller hela livet.
Man måste försöka gå vidare för allt blir så mycket lättare då, så släpp bara honom eller henne och gå vidare.
Jag lovar att man kommer må mycket bättre!

Tänker man efter så egentligen hur stora är problemen på riktigt?
Jag tror på något sätt att när man är ung, tonåring whatever så tycker man de här är världens problem.
Visst om man blir dumpad är väl ändå ett rätt stort problem men man hade ju inte tänkt gifta sig, antar jag.
Skulle i alla fall inte jag göra.
Men det jag menar är när man blir vuxen och tänker tillbaka på sitt liv kommer man inse hur litet problemet var egentligen, man miste sin bästa kompis som man känt 2 år typ hur stort är det problemet då liksom?
Jag vet inte riktigt det känns så synd att en stor del av sin tid medans man fortfarande är "barn" ska gå åt till att vara ledsen och sakna någon.
Är det inte roligare att man minns sina tonår som något roligt ?
Jag försöker alltid göra saker till det bästa, för jag vill i alla fall minnas de roliga.
Som sagt jag säger inte att jag är världens gladaste men mitt problem är större än såhär, det är tillåtna.
Det kommer aldrig försvinna och kommer aldrig bli mindre bara större och större.
Jag tänker i alla fall ha det roligt, ni andra gör vad ni vill.


©Johanna Johansson