det är okej att gråta
Kom just hem från träningen som inte gick bra.
Kändes som att allt var emot mig, det känns som att det aldrig går bra för mig.
På senaste har jag helt tappat orken för det känns bara som att alla andra utvecklas och är så duktiga förutom jag som bara finns där.
Som att alla andra bara kollar på mig och tänker : " Gud, kan hon aldrig göra något bra! "
Sen att det säkert inte är så vet ju jag också men ändå.
Så tillslut idag orkade jag inte hålla igen mer, jag började gråta mitt i träningen, alla måste trott jag var hel störd som bara mitt i allt började gråta men jag orkade inte längre.
Då kom en av våra tränare, Patrik fram till mig.
Han är nog den av tränarna som jag gillar bäst.
I alla fall så kom han fram till mig och ställde sig och gav mig en liten kram och sa : " Vad är det gumman? "
Så jag berättade allt om hur jag kände och då började han bara rabbla upp en massa saker jag hade blivit bättre på bara under den här säsongen och hur bra jag var och vilka mina bra egenskaper var.
Han sa bl.a. att jag hade mycket mycket mer fart än förut och att jag var en av dem som alltid kämpade in i det sista.
Och det där var verkligen vad jag behövde, någon som verkligen sa vad jag var bra på och som pushar mig.
Så jag torkade tårarna och gjorde de han sa åt mig att göra, han sa : gå nu åt vänster när du spelar 9a och skjut okej?
Jag gjorde bara det han sa och det gick och direkt gav han mig beröm.
Så nu känns det lite lättare, tack Patrik för att du tröstade mig och uppmuntrade mig.
Nu kanske jag kan börja ta in i min hjärna att jag faktiskt är bättre än vad jag själv tror, vet i alla fall att på onsdag ska jag köra gärnet och hoppas att det går bra.
PUSSS <3
Btw så vill jag bara tala om att jag gjorde naturkunskaps frågorna och läste i engelska boken,
samhällskunskapen (ekonomin) får bli en annan dags bekymmer.
Kändes som att allt var emot mig, det känns som att det aldrig går bra för mig.
På senaste har jag helt tappat orken för det känns bara som att alla andra utvecklas och är så duktiga förutom jag som bara finns där.
Som att alla andra bara kollar på mig och tänker : " Gud, kan hon aldrig göra något bra! "
Sen att det säkert inte är så vet ju jag också men ändå.
Så tillslut idag orkade jag inte hålla igen mer, jag började gråta mitt i träningen, alla måste trott jag var hel störd som bara mitt i allt började gråta men jag orkade inte längre.
Då kom en av våra tränare, Patrik fram till mig.
Han är nog den av tränarna som jag gillar bäst.
I alla fall så kom han fram till mig och ställde sig och gav mig en liten kram och sa : " Vad är det gumman? "
Så jag berättade allt om hur jag kände och då började han bara rabbla upp en massa saker jag hade blivit bättre på bara under den här säsongen och hur bra jag var och vilka mina bra egenskaper var.
Han sa bl.a. att jag hade mycket mycket mer fart än förut och att jag var en av dem som alltid kämpade in i det sista.
Och det där var verkligen vad jag behövde, någon som verkligen sa vad jag var bra på och som pushar mig.
Så jag torkade tårarna och gjorde de han sa åt mig att göra, han sa : gå nu åt vänster när du spelar 9a och skjut okej?
Jag gjorde bara det han sa och det gick och direkt gav han mig beröm.
Så nu känns det lite lättare, tack Patrik för att du tröstade mig och uppmuntrade mig.
Nu kanske jag kan börja ta in i min hjärna att jag faktiskt är bättre än vad jag själv tror, vet i alla fall att på onsdag ska jag köra gärnet och hoppas att det går bra.
PUSSS <3
Btw så vill jag bara tala om att jag gjorde naturkunskaps frågorna och läste i engelska boken,
samhällskunskapen (ekonomin) får bli en annan dags bekymmer.
Kommentarer
Trackback