Johanna Johansson

Jag tänker inte ens säga förlåt längre. Min blogg är inget man ska följa slaviskt, den fungerar lite som terapi för mig. Man får skriva av sig och efter det kan man pusta ut och andas in, andas ut...
Fast uppdatera er så mycket förtjänar ni väl ändå, ni få som finns. Kanske är det någon som läser som inte är bland mina närmre och vet allt. Ja, kanske.

Nåja, vad har hänt?
- Jag har äntligen klarat mitt körkort, efter många om och men samt en hel del tårar och skrik. Nu är det mitt och jag avgudar livet som körkortsinnehavare. Alla säger att det är en sådan frihet och det är sant. Man förstår det inte förns man själv har den men dagen man får det och kan ta bilen överallt, jisses vilken lättnad!
- Jag lever de glada singlarnas liv. Jo, det stämmer. Förstår det knappt själv ibland, jag saknar det. Att ha någon brevid mig, att vara själv är det värsta som finns! Hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli singel på länge men livet är fullt av överraskningar. Var bådas beslut mer än så behövs inte sägas...
- Boden, seriöst den staden är full av överraskningar! Har ju hängt där uppe en hel del på sistone och jag saknar stället, på riktigt. Funderar på att åka upp snart igen men det finns några problem. Dock inga jag vill prata om just nu.
- Sista updaten, jag har jobb! Wiho! Trodde det var hopplöst eftersom de är lågkonjunktur men äntligen vill något gå i min väg. Så nu jobbar jag på McDonalds, vissa tycker det är ett slavjobb andra inte. Jag kan hålla med om att det kanske inte är världens bästa jobb men som första jobb är det helt underbart! Ni anar inte hur fantastiska medarbetare jag har, dem är helt otroliga allihopa! Är så förbannat glad att jag träffat alla och förhoppningsvis skaffat mig några nya vänner.

Nu sitter ni säkert och tänker på rubriken och hur osammanhängande den är med texten. Men den har en mening. Min farfar åkte in med ambulans till sjukhuset, igen. Är lite oklart vad som hände eftersom pappa inte riktigt visste helt när jag pratade med honom. Min älskade farfar som jag kan skratta åt i timmar men även bli riktigt irriterad på. Han har blivit roligare med åren ska jag säga er, nu är han så rolig så han skulle platsa i Parlamentet, Jag lovar!
Hoppas att han mår bra och snart får åka hem igen, kan inte ens föreställa mig hur farmor har det just nu, tungt. Känner ändå en viss sorg att jag bara åkte hem för två veckor sen och inte kunde vara där och trösta henne. Får hålla tummarna här hemma istället!

Så, nu har jag skrivit av mig. Bara att vänta på läkningen. Om inte annat får jag skriva ner något mer. Ha det bra!